Vad din rastlöshet vill säga dig

På papperet ser ditt liv kanske bra ut. Riktigt bra, till och med. Och ändå finns där en rastlöshet som du inte riktigt kan förklara – en känsla, en söndagskväll eller på parkeringen före jobbet, av att något saknas.

Många av kvinnorna jag arbetar med har dåligt samvete för det här. Jag borde vara tacksam. Andra har riktiga problem.

Jag vill ge dig ett annat sätt att se på det.

Rastlöshet är inte otacksamhet

Du kan vara tacksam för ditt liv och ändå hålla på att växa ur delar av det. Båda sakerna är sanna samtidigt. En växt som har fyllt sin kruka är inte otacksam mot krukan.

Den där känslan av att inte komma till ro är ofta det första tecknet på att din vision försöker få din uppmärksamhet. Den förtjänar nyfikenhet, inte skam.

Två slags signaler

När jag sitter med en klient lyssnar vi efter två saker:

• Missnöje – det du inte längre står ut med. Mötet som dränerar dig. Rollen du har vuxit ur. Vanan att sätta dig själv sist.
• Längtan – det ditt hjärta i det tysta ropar efter. Mer mening. Mer vila. Ett arbete som verkligen är ditt.

Missnöjet berättar vad du ska röra dig bort från. Längtan berättar vad du ska röra dig mot. Du behöver båda för att hitta din riktning.

Testa det här i kväll

Ta ett papper och dra ett streck längs mitten. Till vänster skriver du ”Det jag har fått nog av.” Till höger: ”Det jag längtar efter.” Ge dig själv tio ärliga minuter.

Läs sedan igenom det, långsamt, som om en kär vän hade skrivit det. Vad skulle du önska henne?

Prata igenom det i ett Clarity Call